Om extra anpassningar

Jag läser i skolverkets Allmänna råd om arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram om extra anpassningar.

Fokus ska vara på elevens behov.

Eleven ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser.

 För att kunna göra det måste man ställa sig frågan:

Är aktiviteten tillgänglig för eleven? Hur ser organisationen ut? Vilka anpassningar kan göras?

De extra anpassningarna ska göras inom den ordinarie undervisningen, står det i de Allmänna råden.

Hur kommer man fram till dessa extra anpassningar? 

Jag funderar på de frågor som Timperley ställer:

Vilka kunskaper och förmågor behöver eleven utveckla?

Vilka kunskaper, färdigheter och förmågor behöver jag som lärare utveckla för att tillgodose elevens behov?

      

Och tänker att det kanske kan vara en väg. Om man tar med sig och diskuterar dessa frågor i arbetslagen, kolleger emellan. Men också med olika experter utifrån för att få hjälp att vidga sitt perspektiv: Hur gör du? Vad ser jag? Vad tänker du om? Hur skulle det bli om man? 

Med fokus på kunskapsmålen och elevens lärande.

Det behövs tid avsatt för dessa diskussioner. För vi kan aldrig komma vidare, utan vare sig tid eller diskussioner. Utan att få möjlighet att stanna upp och reflektera över kunskaper, färdigheter och förmågor.

Och då inte bara bekräfta varandra den rådande praktiken. För det leder inte till någon utveckling.

Nej, det behövs utmaningar i diskussionerna. Någon som ställer de jobbiga frågorna, som ställer allt på sin spets som tvingar fram nya tankar, nya idéer och möjliga lösningar. 

Med fokus på kunskapsmålen och elevens lärande.

Dessa diskussioner skriver Timperley leder till fördjupade professionella kunskaper och färdigheter hos lärarna. Kunskaper och färdigheter som skulle kunna bli en hjälp i att göra dessa extra anpassningar, det vill säga göra undervisningen tillgänglig för eleven.